Positivus festival 2013

Publicerad 01.08.2013 kl. 21:43

Eller hur vi träffade snowboardande letter på kokain, halvalkoholiserade ester och cellospelande finnar.

Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska beskriva ett av mina bästa veckoslut någonsin. Det var helt enkelt magiskt, som alltid på festival. Men nu var det nog extra magiskt.

Glad i hågen iväg. Först med båt till Tallinn, sedan med buss till Salacgriva. Tänk att man kan ta sig till ett annat land för 40 euro. I Finland kostar det 40 euro att ta sig till Åbo, typ.

Det var meningen att vi skulle chilla i en park och smutta på lite billig cider innan bussen gick. Vad vi trodde var en park var i själva verket ett fängelse. Hups.

Väl framme insåg vi varför det fanns speciella rökområden på campingen. Höet var på både gott och ont. Det var mjukt, men fanns överallt. Och jag menar överallt.

Vi satt upp tälten och korkade den ryska skumpan jag köpte för tre euro.  Ryssarna chantade Seven Nations Armys riff. Det gjorde de hela veckoslutet.

"Life is like a bajamaja, you never know what you gonna get." Det blivande legendariska uttrycket kom jag på halv fem på måndagsmorgonen.

På fredag var det dags för det första bandet. Som var Palma Violets. Som var helt okej. Men vad kan man vänta sig av ett generiskt indierockband? Borde kanske ha lyssnat mer på deras album eftersom mina kompisar verkade gilla dem ganska mycket.

- White wine, please.
- Take double.
- Ok.

På vägen från bajamajan till tältet stötte vi på ett gäng finska killar som vi chillade med resten av festivalen.

- Mistä tiesit et ollaan suomalaisia?
- No kai sen nyt naamasta näkee. (Ja teidän bissekeissistä.)

Sedan var det dags för en av festivalens höjdpunkter: Crystal Castles. Och fan vilket rejv det var. Rörde nästan Alice Glass. Laskentaan saamiseksi.

Hade hört att CC är bra live, men inte riktigt förväntat mig att de är så bra. Alice Glass tjöt i mikrofonen och Ethan Kath plimputta på sina maskiner. Vill definitivt se dem live igen. Alice Practice var perfekt live. Och Airwar. Och Baptism. Och alla andra låtar.

Där är hon. Den snyggaste pirihuoran på jorden. Nämnde jag redan att jag nästan rörde vid henne?

Här är Noah and the Whale. Sjukt bra. Förväntade mig inte hujsigt mycket, men de levererade bra. Låtarna lät bättre än på skivan. Eller så var det vinet. Hur som helst, sjukt bra.

Sedan blev det chill (röj) vid tälten. Vi hade dom bästa estniska grannarna ever. De började supa kl. 11 på förmiddagen. De lärde mig uttala Suitsetamien voib tappa rätt. Gick omkring och sa det åt alla resten av fesivalen. Liksom raiska ruumis. "Minä rakastan raiska ruumis", för att citera en av våra nya finska vänner.  (Raiska ruumis = waste of space, typ, för att undvika missförstånd.)

Baltiska östersjön var mindre fräsch.

Niksipirkka. Medan jag fixade mig lyssnade jag hur ryssarna börjat skrika yolo och swag. Tänk er hur ryssar uttalar dessa ord (jiålå, sväg) och skratta lite. Tyvärr fastnade yolo och swag även på oss.

Tänker glömma att jag fick solstign på vägen till butiken och sprang två gånger till skogen för att spy. Kved i tältet litet för att sedan återuppstå.

Vi hade tur med vädret. Det hade lovats typ värsta åskstormen hela veckoslutet, men vi klarade oss med lite regn på förmiddagarna. På dagarna var det ganska varmt och på kvällarna lite kallt. Det blåste så helvete på ängen vi campade på. Suddenly, a wild tent appears, så att säga. Som tur inte vårt.

Vi stötte på en 16-årig lettisk snowboardare som kände finnar. Han kunde säga "Haista vittu" och "pekoni". Så vi gjorde en Coca-cola burk åt honom. 

Din mamma kom också med.

På grund av wlan på bajamajorna (eller toi-toi som de kallas i Lettland) tog min telefons batteri slut här. Köade i 45 minuter för att ladda den gratis. Telefonen missade både Imagine Dragons och Sigur Rós. Ni får tänka er hur de såg ut.

Som tur missade jag inte dem. Eller ja, Imagine Dragons kunde jag ha missat. De var helt okej. Hade lyssnat på deras låtar ett par gånger, men fiilisteli nog mest Radioactive. De hade en förvånansvärt stor publik. Tydligen är de ganska kända. Sångaren kunde klippa håret.

Under Sigur Rós höll jag på somna stående. En eller två cider + solstign samma dag är inte en bra kombo. Återuppstod där ungefär vid mitten av spelingen efter en 5 minuters powenap stående. Trots det var SR fantastiska. Just så fina som jag hade tänkt mig. Ah, Jónsi. Och vilka visuals.

På kvällen röjde vi igen vid tälten. Famous last words "Taidan olla immuuni viinalle." Tio minuter senare skull han på bajamajan men gick åt totalt fel håll.

Den snowboardande 16-åringen var lätt att lokalisera då vi på lördagsnatten där vid tre-tiden hörde någon skrika haista vittu pekoni. Vi överräckte burken åt honom. Killen blev jätteglad. Eller så var det kokainet ("First time I'm taking drugs, man"). Föll från stolen gjorde han åtminstone.

Jag skulle också göra en cokis-burk åt mig, men tänkte att vagnen fanns kvar följande dag. Det gjorde den inte.

Sedan blev det söndag.

Chillade igen vid tälten och var vemodig över att det var den sista dagen.

Såg French Films. Bra som alltid. Var glad att de hade en så stor publik.

Hade planerat att se Efterklang och Darwin Deez men det blev lite Crowmoor med random personer som stannade vid tältet. Har inte på länge skrattat så mycket. Famous last words: "Mä en avaa tota jekkuu tänää". Tio minuter senare var flaskan halvtom. Tjugo minuter senare var den tom.

Sedan blev det faktiskt en spelning. Nämligen Two Door Cinema Clubs spelning. Hade sett dem på The Circus typ en månad innan och var inte övertygad. Men nu blev jag det. Och mycket. Ljudet var bättre och humöret var bättre. Kanske det berodde på jekkun. Bra var de i alla fall. Vi dansade och härjade. Jag vrickade foten.

Lite cider senare var det dags för älskade The xx. Tredje gången live för mig. Älskar dem live. Älskar älskar älskar. Det här var kanske den bästa spelningen. Eller den nästbästa, efter första gången på Flow.

The xx är så magiska. Det som Jamie xx gör är trolldom. Älskar hur musiken har huvudrollen i deras uppträdande. Såg typ igenting men det gjorde inget. Njöt av musiken istället. Fällde en tår eller två.

Tycker ni ska kolla in deras uppträdande på Glastonbury.

Så var festivalen slut. Men inte det roliga. Crowmooren och vinet skulle drickas upp. Vi satt och lyssnade på musik och förbättrade världen tillsammans med hederlig minttuviina.

Visst blev det lite drama, som alltid. Men tror dramat leder till bra saker. Flera människor kom fram till flera insikter.

Att sitta uppe till halv sju i Lettland med nya kompisar och en cider i handen. Vet sämre sätt att tillbringa en måndagsmorgon.

Positivus, vi ses väl igen nästa år?

(Grattis om du läste ända hit!)

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Underhållande festivalrecension! Lät inte alls som en så tokig festival. :D
Erica02.08.13 kl. 09:07
Tack Ja e med nästa år. Jookos kookos?
P Å L 11.08.13 kl. 23:14
JÅÅ!!
13.08.13 10:49
22 år. Studerande. Musikknarkare.

Senaste kommentarer

05.12, 22:23Dagens stulna lista av Daniel
15.11, 23:04Där piller bringar glädje av luna
11.08, 23:14Positivus festival 2013 av P Å L