Måndag

Fittmåndagen till ära korkade jag ett födisvin. Min bror skulle säkert bli glad av att höra att jag planerar att lantra denna vinflaska med sprite. Föredrar fortfarande Alkos billigaste valkkare.

Franz Ferdinand - Wine in the Afternoon

Publicerad 11.03.2013 kl. 21:31

Veckoslutet

Har ångest över ålder. Fyller år. Äter födismiddag. Får fina presenter. Får vänner på besök. Dricker skumppa. Kevät ei tullut varhain, mutta sinä olet hurreista parhain. Åker buss. Hamnar på Vasagatan. Hamnar på Backasgatan. Åker hem. Instagrammar i bussen. Fittas med pampeser på hemvägen. Använder finska förolämpningar de inte förstår. Är ni sukurutsattuja. Läser Hbl. Går och sover. Vaknar. Somnar om. Vaknar senare. Städar. Kastar bort kakan. Åker till centrum. Sitsar. Jag har aldrig varit på snusen. Är trött. Går till Tavastia men går inte in. Eiku tuu mukaan. Åker hem. Har ångest. Somnar. Vaknar. Går på isen. Lyssnar på French Films. Ser på Drive. Lyssnar på grannens brandalarm. Nå voi vittu. Lägger 1,4 kg makaroner i en burk. Lyssnar på angst-räp och ordnar i mina skåp eftersom det är sådant som lindrar en söndag som denna.

Julma-Henri & Syrjäytyneet - 070206

Publicerad 10.03.2013 kl. 21:55

Naiset, miehet ja talous

Ok.

Publicerad 08.03.2013 kl. 13:15

Den där listan

Senaste

*

Låt du hörde:
Jäniksen vuosi av Gasellit. Jäniksen vuosi till mig också tack.


Film du såg:
Öööööööö…….Geordie Shore-maraton räknas inte?


Bok du läste:
Naiset, miehet ja talous. Tent i samhällspolitik coming up.


Kram:
Anna.


Puss:
Kaninen.


Bråk:
En dum grej. Allt för oftast är det dumma grejer.


Resa:
Kajsaniemi-Kurvi-Arabia.


Glädje:
Naiset, miehet ja talous verkar vara en väldigt intressant bok.


Längtan:
Vår vår vår vår. Sommar sommar sommar sommar.


Dröm:
Att jag var på någon konstig räpkeikka i ett träskjul.


Gången hela din familj åt middag tillsammans:
Broderns födismiddag på lördagen.



Random

*


Hur tidigt stiger du upp:
Gärna först där vid 11-tiden. Nu har jag alldeles frivilligt stigit upp klockan nio för att dra mig till bibban.


Är du seriös:
Ibland lite för seriös.


Vad är du allergisk mot:
Rå morot.


Var har du ont:
I själen.


Salt eller socker:
Salt!


Vad dansar du till:
Till exempel det här och det här.

Mer värt än guld:
För tillfället handkräm.


Spaghetti eller makaroner:
Spaghetti är jobbigt att äta.


Ett land jag helst vill besöka:
Tja, Frankrike kanske?


Ska bli skoj:
Veckoslutet! I planerna ingår bland annat födismiddag och sits.


Ska inte bli skoj:
Att läsa till tenter de kommande månaderna.


Sparar till:
Att leva.


Dagens dryck:
Unicafes kaffe. 

Varför började du blogga?
Mest beror det på att få lite utlopp för mina tankar och liknande. Gillar att skriva, men känns onödigt att göra det om allt bara stannar på min hårdskiva.

Publicerad 07.03.2013 kl. 22:01

Hey Boy, Hey Girl

Om ni har supetråkigt och vill ödsla ett par minuter på något onödigt kan ni ta och läsa en kolumn jag skrev för Studentbladet 1/2013. Funderar vidare på musik och kön som jag tog upp i ett tidigare inlägg.

Hey Boy! Hey Girl!

Vi kvinnor vill alltid vara jämställda med männen. Förutom i musiken. Där motverkar vi oss själva.

Då det kommer till musik är könen långt ifrån jämställda. Visst, listtoppen är ganska jämnt fördelade, men det talas om artister och kvinnliga artister, det talas om energi och det talas om girl power. Normen är att artisten är en man, därför behöver man inte nämna deras kön.  Jag kan inte låta bli att märka hur annorlunda det skrivs om män och kvinnor i musikmedierna: en av de största skillnaderna är just vilka benämningar man använder. För att inte tala om hur ofta man nämner kvinnors utseende i till exempel musikrecensioner, texter som absolut inte ska handla om hur söt någon är.

Men även musikerna ska ta en titt i spegeln (och då ska de inte fixa till håret). Kvinnliga artister är ganska bra på att framhäva sin kvinnlighet. Eller vad säger ni om Nicki Minaj som viftar sin rumpa i vårt ansikte med jämna mellanrum. Eller Britney Spears som går omkring i byxor som visar att hon definitivt inte äger ballar? Nåväl, vi alla vet att sex säljer och att Nicki Minajs managers därför tränger hennes bröst upp i ansiktet på henne själv och oss var och varannan dag.

Det är inte bara frågan om tuttar och rumpor. Kvinnligheten framhävs också i sångtexterna. Majoriteten av de kvinnliga artisterna slår igenom med en sång som handlar om att de är kvinnor.

Låt mig ta ett exempel ur rap-världen:

I fjol kom tre finska kvinnliga rappare ut med musik: Wava, Sini Sabotage och Linda-Maria. Tjejerna kommer från väldigt olika bakgrunder men har ändå en sak gemensamt: deras mest uppmärksammade låtar handlar om att de är kvinnor, killar och sex. (Kanske de just därför är så uppmärksammade? Varför det är så kan man reflektera vidare över i en oändlighet.)

Kvinnor har det väldigt tufft inom den mansdominerade genren och de två könen jämförs konstant. Folk klagar på hur de kvinnliga rapparna tävlar i en grupp för sig. Men flickor, låt oss ta en funderare: Vad är grejen med att nästan alla kvinnliga artister gör en låt om hur de är kvinnor, oberoende av genre? Jag tror alla fattar det utan den där låten där vi poängterar att vi är snygga och att killarna ska akta sig.

Genom att framhäva att man är speciell för att man är en kvinnlig artist gör man klyftan mellan män och kvinnor bara större. Om vi vill att saker och ting blir mer jämställda ska vi väl inte framhäva kön, eller vad tycker ni? Jag säger inte att musiker absolut inte får sjunga om sitt kön och sin sexualitet. Könet ska bara inte bli huvudpointen hos en musiker, men det gör det ofta om man redan från början hajpar sitt kön.

Diskussionen om manliga och kvinnliga artister kommer ännu fortsätta länge, men jag hoppas att vi en dag kan tala om musiker som musiker, oberoende av kön.

The Chemical Brothers - Hey Boy Hey Girl

Publicerad 06.03.2013 kl. 22:04

Koncentrationsförmåga, tack

Ritalin i mängder tack. Varför blir allting mindre intressant när man ska ha en tent om det. Lidls glass i frysen. Tjejen bredvid mig som doftar gott. Han ser bekant ut känner jag honom eller kanske nä det gör jag nog inte. Killen bredvid mig läser något på ryska. Det gör ont i mina armbågar. Sidan 26. 4.2 Sosiaaliturva. Sata-komitea linjasi mietinnöissään, että sen ehdotukset ovat pitkän linjan ehdotuksia ulottuen 2010-luvun loppuun asti. Mörkgrön, neonripuligrön, chocklila, brun, mörkblå. A-D. E-I. K-P. Q-Z. Plötslig är förlossningsberättelser jätte intressanta.

Publicerad 05.03.2013 kl. 15:26

Studentbibban

Hälsningar från Helsingfors universitets huvudbibliotek.

Där det kryllar av abin. 

Publicerad 05.03.2013 kl. 11:58

Pina

Det tar ont i min själ när Stupido har rea och jag är pank.

Om jag fortsätter med min nudel- och makaronidiet har jag kanske råd med typ en 7". Det sorliga är ju, att jag tycker det nog är värt det.

If I had the money to go to a record store
I would

Simian Mobile Disco - Hustler

 

Publicerad 04.03.2013 kl. 13:07

När basen dunkar och fönstren skallrar

Varför känns det som om halva ratata är på väg till London?

På fredagen var jag också utomlands. Jag var nämligen i Vanda.

Kvällen började dock i Kronohagen där jag sa auf wiedersehen åt en skolkamrat som tar sitt pick och pack och åker till Tyskland. Därifrån åkte jag vidare till en förortsräkälä i Vanda. Hello räkisverkkare.

Vår tjejtrio sjönk till en ny nivå och vi citerade Geordie Shore, vår nya favortserie, pretty much hela kvällen. Det blev också en hel del slut drops. Ben är sjuka och knän är ömma.


Tumblr.

Varför åker någon till Vanda? Sairas T var osaken. Det här var hans första hellånga spelning och han klarade det riktigt galant. Vi var en hel drös bekanta i publiken som hade fiilis men jag såg jag också en hel del obekanta fejs sjunga med. Förstås märkte man att det var hans första spelningar och lite nervositet såg man bakom masken. Han och hans kompanjoner kommer definitivt att utvecklas ju mer keikkor de spelar.

Tuuttimörkö var kvällens huvudartist och det var meningen att vi skulle bege oss tillbaka till civilisationen då, men hoppsan, så blev det inte.

Jämfört med till exempel Sairas T märker man ju att Tuuttis har en hel den erfarenhet av att stå på scen och tillsammans med DJ Kridlokk är de riktiga showmän. De är lugna och coola. Plus med sådana här förortsräkälän är att de är små och intima och publiken och artisten har en konstant interaktion. De absolut bästa keikkaögonblicken är när artisten och publiken har en dialog.

Tuuttis är ju inte min favoritartist precis, men live funkar låtarna ganska bra, det blev bland annat väldigt mycket dans till Pitkät vitut blogosfääriin. Dock, precis som albumet, känns de flesta låtarna väldigt lika.

Efter keikkan packade vi 8 personer i en personbil och åkte snabbt tillbaka till huvudstaden. Fick nakkin att troma in mig i bakluckan. Klockan var bara två och Anna tyckte att vi ska till Ääniwallis fest i Vallgård, så vi gjorde det.

Herregud vilket drag! Det var perfekt. Dans dans dans. Basen ljöd, fönstren darrade och allt var passlig skabbigt, precis som det ska vara! Dans dans dans. Tydligen hade det varit megalånga köer tidigare, men klockan två klampade vi bara in och började dansa dansa dansa till house och annat kul. Den gamla Heteka-fabriken var en perfekt lokal och gav en utmärkt atmosfär. Mera sådant här!

Allting verkade ha gått fint, pokena skötte allting bra, trots folk som stod och rökte framför ytterdörren och att en hel del människor trängdes på lastningsbryggan. Prisen var hipster-priser: sex euro för en Happy Joe-tölk, men inträdet var gratis. Narikkan borde ha haft en större disk, men kanske de fixar det inför nästa fest som blir om ett par veckor redan. Ska definitivt vara på plats då.

Publicerad 03.03.2013 kl. 11:32

Det börjar bli vår

Enkla strumpisar, solbrillor, våta gator, våta skor, våta strumpor, tunna jackor, svettiga fingrar, öppna fönster, indie i öronen, lättare sinnen.

Through dusty sun-kissed bodies wondering

Two Door Cinema Club - Spring

Publicerad 01.03.2013 kl. 12:41

Now I look at love like being stabbed in the heart

En till sömnlös natt och Noah and the Whale på repeat.

Noah and the Whale - 2 Atoms In A Molecule

Publicerad 28.02.2013 kl. 00:46

Joka päivä mua vituttaa sun naama

Aggressioner och franskaföreläsningar som inte alls varit så roliga som jag tänkte. Hata folk som kan franska och bara samlar på sig lätta studiepoäng.

Pää kii - Apinoiden planeetalla

Publicerad 26.02.2013 kl. 12:03

Album i januari och februari

Det har varit väldigt hektiska veckor på sistone vilket har lett till att jag inte hunnit reflektera hemskt mycket över nya album jag hört, kommer inte ens ihåg vad som kommit ut de senaste veckorna. Försökte dock knåpa ihop lite åsikter om det jag kommer ihåg. Blir kul att läsa i slutet av året vad jag tyckt. Allt som oftast ändrar man åsikt längs med året.


Bandcamp, NME.com, Soundcloud.

DJ Ibusal x Lobo - Mt. Everest
En tredjedel av Gasellit ger ut solomaterial. Kunde bra vara hans primärä musikprojekt, synd att Ibusal blir lite i skymundan, men tur för Gasellit. Jag kan ju inte vara utan att älska Thubes röst. Temamässigt ganska likt Gasellit, musikmässigt lite annorlunda och mer bas. Fräscht.
Bäst: Luotolle.

Palma Violets - 180
Behöver vi Palma Violets när vi redan har något i stil med Vaccines? Väldigt generisk överhajpad NME-gitarrpop (indiens räddare enligt NME), men passar bra som bakgrundsmusik till de där förhoppningsvis bekymmerslösa promenaderna till en park i sommar. Med en vinflaska i handen blir det ännu bättre. Synd att skivan redan nu kommit ut, kommer att ha glömt bort den när sommaren är här.
Bäst: Best of Friends.

Pikku Pyöveli - CR-R
Memphisen lever ännu en stund. Ynglingen kan komma en bit bara memphishajpen fortsätter och han snabbt kommer ut med nytt material och spelar ett par keikkor. Passligt karg och oslipad debut, ger en utmärkt atmosfär för den här stilens musik. Bra humor behövs.
Bäst: Pyöveli.

 
NRGM, Levykauppa Äx, Spotify.

Pintandwefall - Be My Baby
Flickorna har vuxit upp. Tyvärr är jag mamman som vill att de inte ska göra det. Bandet har lämnat garagerocken för ett mer moget sound. Allt känns väldigt obekant. Var är attityden och den dåliga engelskan som jag blev kär i? Vill inte inte gilla den här skivan, men är illa tvungen till det.
Bäst: Five Years.

Teflon Brothers - Valkoisten dyynien ratsastajat
Suomiräppens komiker goes Onnela. Kanske det här är ironi eller något, men den biter inte på mig. Gräver killarna en grop åt sig själva? Är trions tid förbi?  Allt är för poppigt och irriterande för att det här ska kännas mer som ett skämt än allvar.
Bäst: Punainen 11.

Tuuttimörkö - On totta
Kridis skyddslings aningen tråkiga och överhajpade debut. Visst är skivan solid och stark, men den lockar inte värst mycket. Plus för varierande beats. Skivan är bra när man en gång lyckats sätta på den, men det är inte ofta jag kommer att ha lust att lyssna på en hel skiva med Tuuttis.
Bäst: Mä kävelen tätä kävelyä.

Publicerad 25.02.2013 kl. 18:19

Like a kid I'm lying and waiting

Like a kid I'm lying and waiting
For the summer time to get around
And it's been pretty serious

Blå himmel och French Films.

Jag har aldrig väntat på våren så här mycket. Jag väntar så att det tar ont i hjärtat.

French Films - Take You With Me

Publicerad 24.02.2013 kl. 13:40

Durrr Durrr Durrrrrr

Får konstatera att Adams är ett huippuställe. Dock är prisen löjligt dyra, 14 euro in, 6,50 euro för en cider?? Hutlöst. Thank God för gästlista. Trots att vi kom tre minuter efter att den stängde. Sweettalkade in oss ändå. Plus för snälla portsare.

Erol Alkan var fenomenal. Gud så jag dansade. Dansade så hårt att jag slog mina knän blåa i pömpelin framför dj-båset. Dans, dans, dans. Förväntade mig att Alkan skulle spela ett par av hans gamla remixar, men det blev mest någon slags disco och house. Även om jag inte har hunnit eller orkat följa honom under de senaste åren kändes det väldigt fint och euforiskt att stå där framför en kille jag har avgudat.

Efter Alkans spelning måste jag ju, som det nologa fyllot jag är, gå fram till Alkan och visa upp mina fina t-skjorta. Insåg (för sent) att jag var väldigt pinsam, sade tack och förlåt och gick till narikkan där jag fortsatte att vara pinsam och diskuterade den absoluta nollpunkten med någon random.

Det hände en annan lustig grej: jag vet inte riktigt om jag ska vara smickrad eller låsa in mig varje lördagskväll framöver när Harvest, dj på bland annat Tavastia, som jag aldrig talat med, kommer mot mig i killarnas vessakö och skrattar och konstaterar att jag är ett väldigt bekant ansikte. Ett tecken på att jag hängt på Ladi lite för mycket? Känns så.

Jag borde lära mig att tränga på mera och våga presentera mig för folk, så som igår. Vet att jag kommer att ha nytta av det i framtiden, men ändå vågar jag inte skapa kontakter. Jag är verkligen inte den som flörtar mig fram. Livet vore lättare om jag skulle vara sådan.

På tal om bekanta ansikten, det känns ju väldigt konstigt att inte säga hej till folk man ser typ varje veckoslut och som man ungefär vet vem de är, men samtidigt känns det väldigt konstigt att gå fram till dem. Ska man ba: Hej vi dokar på samma ställe ska vi bli kaverin?

Justice - Waters Of Nazareth (Erol Alkan's Durrr Durrr Durrrrrr Re-Edit)

Publicerad 23.02.2013 kl. 14:56
22 år. Studerande. Musikknarkare.

Senaste kommentarer

05.12, 22:23Dagens stulna lista av Daniel
15.11, 23:04Där piller bringar glädje av luna
11.08, 23:14Positivus festival 2013 av P Å L