Se kuka leikkiin lähtee, se marraskuun kestäköön

Publicerad 01.11.2013 kl. 15:00

Leimattuna teinijätteeks

I min drömvärld sku ja ba "Sori ja kan int skriva den här jävla analysen för jag ska lyssna på Gasellit så jag skiter i reportageboksanalysen, ok?"


Tumblr.

Och läraren sku ba "Jo det låter rimligt".

Gasellit - Teinijäte

Publicerad 25.10.2013 kl. 22:46

Det är aldrig för sent att ge upp

Det har varit en hel del tankar, feministiska artiklar, fester, glädje, sorg, spänning, negativitet, tänk om.

Bra. Dåligt.

Har börjat surfa för mycket på tumblr. Vill ha rosa hår. Jag som inte ens får till stånd att blonda mig.

Lever i tron att jag får tag i mitt liv under mellanveckan. Får tag i min kand.

Ibland är det bäst att ge upp. Att medge att man inte kan(d). Men det är svårt.


Tumblr.

Publicerad 19.10.2013 kl. 16:05

Hårdare än asfalt, ville jag va

Lyssnar på Veronica Maggios nya album för andra dagen i sträck.

Så jävla fint alltså.

Tumblr.

Så fint att det gör lite ont. Lite som den där känslan att vara kär.

Publicerad 05.10.2013 kl. 17:03

Du hade säkert ångrat dig i dag

Ligger på rygg i min säng och lyssnar på Veronica Maggio.

Handen i fickan fast jag bryr mig måste vara en av de bästa sångraderna någonsin. Träffar så mitt i prick att det gör ont.

Publicerad 02.10.2013 kl. 18:35

Kvällen från 2011

Åkte på lördagen på en resa bakåt i tiden: sits+Tavastia.

Klädde på mig prickit, kastade klackskorna i kassen och stegade mot årets första sits. Sjöng och ståhejade. Drack "en god drink".

Rättade till mitt hår och traskade till Ladis fyraårsfest.

Men det var precis som typ 2011. Samma fina gäng, samma låtar, samma fnitter, samma chill på trapporna på andra sidan gatan.

Mindes tyst alla de gånger mitt tonårshjärta dunkade för någon. Mindes högljutt hur det var bättre förr, "då 2009, nyt tää on iihan pilalla". Mindes tyst mina värsta stunder på dansgolvet. Mindes högt mina bästa.

Mindes hur vi dansade var eviga lördag, unga, glada, lyckliga, med hela världen framför oss. Nu dansar jag med ett skeptiskt leende. Undrar om det hen sagt om mig är sant, eller var det bara fylla, det mörka dansgolvet och M83?

 

Då jag ser på de perfekta 18-åringarna, som har ett leende som berättar att inget är fel med världen för tillfället, då känner jag mig gammal och bitter.

Publicerad 25.09.2013 kl. 18:45

Måndag


Hej bloggen. Har glömt bort allting lite på sistone. Hur ska man komma ihåg hemuppgifter och bloggar när man knappt kommer ihåg sitt eget namn ibland?

Under de senaste veckorna har det varit gulisintagningar, unicafe, kräftskivor med finnar, ångest, glädje och föreläsningar (har fått använda fina ord som manlig hegemoni, kvinnonorm, diskurs och intersektionaalisuus).

Har fallit med cykeln så både den och jag är lite sönder.

Har fått höra att jag är tossig, dum i huvudet, envis och "perus nainen".

Har kommit fram till lite insikter om mig själv och andra omkring mig. Både på gott och ont. Men livet fortsätter.

Dagens look:


Tumblr.

Publicerad 16.09.2013 kl. 18:57

Bra torsdag

Man vet att det varit en bra torsdag om man kommer hem halv tio på kvällen, går in i en skåpdörr och slocknar innan klockan är halv elva.

Gulisintagningar är bäst. 

Som tur (?) var jag tvungen att gå på jobb i dag klockan fem. Annars skulle jag säkert ha gått in i alla dörrar jag stött på. 

Publicerad 06.09.2013 kl. 07:04

Flickor kan

Stötte på den här spellistan på Rosvot och har haft den på repeat hela kvällen. Tycker ni också ska ha den på repeat.

Publicerad 03.09.2013 kl. 21:45

Veckor som gått

Under senaste veckorna har det blivit en hel del jobb.

Taxi på morgnarna klockan fem.

Råddiga anteckningar.

På lördag hann jag dock åka butiksvagn i Arabia med mina vosun.

Snart ska jag återuppleva Flow i samband med ett inlägg och berätta om det pinsamma mötet med Finalina och EJ.

Publicerad 27.08.2013 kl. 09:37

Att vakna klockan 3:45

Morgontur.

Har sovit ungefär 500h de senaste tre dagarna. I går gick jag och lade mig klockan 22. 

Alltid lika kul att komma på jobb klockan fem och snacka skit med fulla kompisar på fb. De gör morgonturer alltid lite bättre. 

Kommer inte längre ihåg hur många koppar kaffe jag druckit. Ett tecken på att antalet är för många?

 

Publicerad 17.08.2013 kl. 09:26

Tillbaka till vardagen

Post-Flow-depression. Rapport kommer senare. Ska återhämta mig först.

På jobbet är det största problemet att kusvädret inte ännu heller syns ordentligt i tv-nyheterna.

Planerade redan klockan åtta var jag ska luncha.

Det blir inte mer vardag än det här.

Publicerad 13.08.2013 kl. 10:46

Positivus festival 2013

Eller hur vi träffade snowboardande letter på kokain, halvalkoholiserade ester och cellospelande finnar.

Jag vet liksom inte riktigt hur jag ska beskriva ett av mina bästa veckoslut någonsin. Det var helt enkelt magiskt, som alltid på festival. Men nu var det nog extra magiskt.

Glad i hågen iväg. Först med båt till Tallinn, sedan med buss till Salacgriva. Tänk att man kan ta sig till ett annat land för 40 euro. I Finland kostar det 40 euro att ta sig till Åbo, typ.

Det var meningen att vi skulle chilla i en park och smutta på lite billig cider innan bussen gick. Vad vi trodde var en park var i själva verket ett fängelse. Hups.

Väl framme insåg vi varför det fanns speciella rökområden på campingen. Höet var på både gott och ont. Det var mjukt, men fanns överallt. Och jag menar överallt.

Vi satt upp tälten och korkade den ryska skumpan jag köpte för tre euro.  Ryssarna chantade Seven Nations Armys riff. Det gjorde de hela veckoslutet.

"Life is like a bajamaja, you never know what you gonna get." Det blivande legendariska uttrycket kom jag på halv fem på måndagsmorgonen.

På fredag var det dags för det första bandet. Som var Palma Violets. Som var helt okej. Men vad kan man vänta sig av ett generiskt indierockband? Borde kanske ha lyssnat mer på deras album eftersom mina kompisar verkade gilla dem ganska mycket.

- White wine, please.
- Take double.
- Ok.

På vägen från bajamajan till tältet stötte vi på ett gäng finska killar som vi chillade med resten av festivalen.

- Mistä tiesit et ollaan suomalaisia?
- No kai sen nyt naamasta näkee. (Ja teidän bissekeissistä.)

Sedan var det dags för en av festivalens höjdpunkter: Crystal Castles. Och fan vilket rejv det var. Rörde nästan Alice Glass. Laskentaan saamiseksi.

Hade hört att CC är bra live, men inte riktigt förväntat mig att de är så bra. Alice Glass tjöt i mikrofonen och Ethan Kath plimputta på sina maskiner. Vill definitivt se dem live igen. Alice Practice var perfekt live. Och Airwar. Och Baptism. Och alla andra låtar.

Där är hon. Den snyggaste pirihuoran på jorden. Nämnde jag redan att jag nästan rörde vid henne?

Här är Noah and the Whale. Sjukt bra. Förväntade mig inte hujsigt mycket, men de levererade bra. Låtarna lät bättre än på skivan. Eller så var det vinet. Hur som helst, sjukt bra.

Sedan blev det chill (röj) vid tälten. Vi hade dom bästa estniska grannarna ever. De började supa kl. 11 på förmiddagen. De lärde mig uttala Suitsetamien voib tappa rätt. Gick omkring och sa det åt alla resten av fesivalen. Liksom raiska ruumis. "Minä rakastan raiska ruumis", för att citera en av våra nya finska vänner.  (Raiska ruumis = waste of space, typ, för att undvika missförstånd.)

Baltiska östersjön var mindre fräsch.

Niksipirkka. Medan jag fixade mig lyssnade jag hur ryssarna börjat skrika yolo och swag. Tänk er hur ryssar uttalar dessa ord (jiålå, sväg) och skratta lite. Tyvärr fastnade yolo och swag även på oss.

Tänker glömma att jag fick solstign på vägen till butiken och sprang två gånger till skogen för att spy. Kved i tältet litet för att sedan återuppstå.

Vi hade tur med vädret. Det hade lovats typ värsta åskstormen hela veckoslutet, men vi klarade oss med lite regn på förmiddagarna. På dagarna var det ganska varmt och på kvällarna lite kallt. Det blåste så helvete på ängen vi campade på. Suddenly, a wild tent appears, så att säga. Som tur inte vårt.

Vi stötte på en 16-årig lettisk snowboardare som kände finnar. Han kunde säga "Haista vittu" och "pekoni". Så vi gjorde en Coca-cola burk åt honom. 

Din mamma kom också med.

På grund av wlan på bajamajorna (eller toi-toi som de kallas i Lettland) tog min telefons batteri slut här. Köade i 45 minuter för att ladda den gratis. Telefonen missade både Imagine Dragons och Sigur Rós. Ni får tänka er hur de såg ut.

Som tur missade jag inte dem. Eller ja, Imagine Dragons kunde jag ha missat. De var helt okej. Hade lyssnat på deras låtar ett par gånger, men fiilisteli nog mest Radioactive. De hade en förvånansvärt stor publik. Tydligen är de ganska kända. Sångaren kunde klippa håret.

Under Sigur Rós höll jag på somna stående. En eller två cider + solstign samma dag är inte en bra kombo. Återuppstod där ungefär vid mitten av spelingen efter en 5 minuters powenap stående. Trots det var SR fantastiska. Just så fina som jag hade tänkt mig. Ah, Jónsi. Och vilka visuals.

På kvällen röjde vi igen vid tälten. Famous last words "Taidan olla immuuni viinalle." Tio minuter senare skull han på bajamajan men gick åt totalt fel håll.

Den snowboardande 16-åringen var lätt att lokalisera då vi på lördagsnatten där vid tre-tiden hörde någon skrika haista vittu pekoni. Vi överräckte burken åt honom. Killen blev jätteglad. Eller så var det kokainet ("First time I'm taking drugs, man"). Föll från stolen gjorde han åtminstone.

Jag skulle också göra en cokis-burk åt mig, men tänkte att vagnen fanns kvar följande dag. Det gjorde den inte.

Sedan blev det söndag.

Chillade igen vid tälten och var vemodig över att det var den sista dagen.

Såg French Films. Bra som alltid. Var glad att de hade en så stor publik.

Hade planerat att se Efterklang och Darwin Deez men det blev lite Crowmoor med random personer som stannade vid tältet. Har inte på länge skrattat så mycket. Famous last words: "Mä en avaa tota jekkuu tänää". Tio minuter senare var flaskan halvtom. Tjugo minuter senare var den tom.

Sedan blev det faktiskt en spelning. Nämligen Two Door Cinema Clubs spelning. Hade sett dem på The Circus typ en månad innan och var inte övertygad. Men nu blev jag det. Och mycket. Ljudet var bättre och humöret var bättre. Kanske det berodde på jekkun. Bra var de i alla fall. Vi dansade och härjade. Jag vrickade foten.

Lite cider senare var det dags för älskade The xx. Tredje gången live för mig. Älskar dem live. Älskar älskar älskar. Det här var kanske den bästa spelningen. Eller den nästbästa, efter första gången på Flow.

The xx är så magiska. Det som Jamie xx gör är trolldom. Älskar hur musiken har huvudrollen i deras uppträdande. Såg typ igenting men det gjorde inget. Njöt av musiken istället. Fällde en tår eller två.

Tycker ni ska kolla in deras uppträdande på Glastonbury.

Så var festivalen slut. Men inte det roliga. Crowmooren och vinet skulle drickas upp. Vi satt och lyssnade på musik och förbättrade världen tillsammans med hederlig minttuviina.

Visst blev det lite drama, som alltid. Men tror dramat leder till bra saker. Flera människor kom fram till flera insikter.

Att sitta uppe till halv sju i Lettland med nya kompisar och en cider i handen. Vet sämre sätt att tillbringa en måndagsmorgon.

Positivus, vi ses väl igen nästa år?

(Grattis om du läste ända hit!)

Publicerad 01.08.2013 kl. 21:43

Morgontur har guld i mun

Vet ni vad fyra morgonturer för med sig? En angstig lördagskväll då Köyhä Jonne och Julma-Henri raikaa för fullt från högtalarna. Hade seriöst lust att brista i gråt då jag cyklade upp för den sista backen till Böle. Fy helvete vilken sömnbrist.

Dagarna går åt till att sova och kvällarna till att ha ångest över att vakna klockan 04.

Jag går och sover när festerna börjar och vaknar när jatkona håller på som bäst. Alltid lika kul att cykla iväg när det hörs fylleskratt och världsförbättring från grannens balkong.

Som tur blir måndag och tisdag veckoslut och under de återstående tre vardagarna hinner jag sova mer än 5 timmar. Nästa veckoslut blir det dock igen jobb. Försöker tänka på det som rehab. Ja vitut.

 

Publicerad 28.07.2013 kl. 09:49

Bumaye

Har skjutit fram det här inlägget eftersom jag inte egentligen vill skriva det jag kommer att skriva. Nämligen, att Major Lazer var lite kakka.

Det som skulle bli en otrolig danskväll blev mer en stå-på-tårna-för-att-se-ens-något-kväll.

Salen var avlång = man var tvugnen  att stå långt bak om man inte ville tränga sig fram. Tyvärr hatar jag människor för tillfället för mycket för att villa stå och trängas i andras svett.

Och ljudet. Herregud. Varje ljudtekniker borde skämmas. De mesta som hördes var basen. Man hörde knappt vad som sades på scen.

Var skeptiskt till ljudsystemet till en början, men litade på att det är professionella arrangörer som vet vad de gör. Tji fick jag. Bra om man ens kände igen låtarna.

Jag försökte på riktigt jora och tänka positivt, men det gick liksom inte. Det var så mycket som var fel och dåligt. Från och med kön in till den allt för låga scenen.

Disco Dislocated är inte den bästa arrangören. Klockan ett fick de en annan biljettläsare. Och när vi kom in halv två hade vattnet redan tagit slut. Och what's up med att ha ML att uppträda klockan två på en vardag? Många var besvikna och arga över den sena tiden, som publicerades samma jävla dag. Skärpning, DD!

Det är jätte synd att Major Lazers spelning förstördes på det här sätter, eftersom jag är ganska säker på att de på riktigt är bra.

Kommer nog att fundera två eller tre gånger innan jag igen går på Disco Dislocated fester.

Major Lazer - Watch Out For This (Bumaye)

Publicerad 15.07.2013 kl. 20:20
22 år. Studerande. Musikknarkare.

Senaste kommentarer

05.12, 22:23Dagens stulna lista av Daniel
15.11, 23:04Där piller bringar glädje av luna
11.08, 23:14Positivus festival 2013 av P Å L