Death of the Journalist

Bestämde mig för att inte älta på all ondska som finns här i världen allt för mycket eftersom fredagen bjöd fina journalistikstuderande på Studentbladets lanseringsfest och journalistfest. J-are är bäst.

Lanseringsfesten var skoj, skumppa (tydligen köpte jag den sista flaskan) och kivoga människor. Vi drack layout-skumppa i äran för den nya tidningen (som har sjuka formateringsfel på grund av någon mystisk anledning, Indesign bjuder på dem. Det är inte meningen att typografin ska vara så där experimentell med omotiverade kapitäler mitt i en mening och fet stil som försvinner mitt i allt). Motellet som lokal var ju inte så huippu. Festen hölls i nedrevåningen och de höll redan på att riva ner övre våningen så en mysig doft av remppa smög sig ner till oss.

Snabbt började vi styra stegen mot dekadensmeckat Nylle och tre euros rommikola. Där hade vi frågesport (blev tredje, vilket är bättre än ifjol: då blev vi andra sist) och djupa diskussioner. Än en gång var det otroligt underhållande att följa med parningsdanser på dansgolvet.

Gulisarna hade dekorerat Nylle med gamla vinyler. Tror att en majoritet av skivorna smög sig ner i folks väskor. Som den fylle-kleptoman jag är gick jag i väg med en en halv skiva.

Elsa och Nina var också på dansgolvet snygga som alltid, till skillnad från mig och Chidel. Herregud den mängd fuldans som vi dansade. Nu har jag flunssa och ont i höftet.

Scroobius Pip - Death of the Journalist

Publicerad 03.02.2013 kl. 10:45

Details Of The War

I går var det det årliga j-semit. I år var temat bildjournalistik och vi fick bland annat höra en föreläsning av Jore Puusa om hur vi journalister bara förstör för fotograferna och att vi inte ska syssla med något vi inte kan. Maija Hurme berättade om HBL+ och hur det är att designa en produkt för läsplattor, spännande.

Höjdpunkten på semit var ändå Niklas Meltio, krigsfotografen vars foton antagligen varenda en som läst en finsk tidning har sett. Han har gjort flera stora fotoreportage och också videon där han kombinerar stillbilder, levande bilder och ljud. Mycket fint.

Jag har på senaste tiden känt mig väldigt liten i den här världen och nu hade jag den känslar mer än någonsin: Meltio åker till Mellanöstern och fotograferar krig och vad gör jag? Klagar på hur jag måste boka tvättstugan. Folk dör som flugor och jag tycker det är jobbigt att gå till butiken.


niklasmeltio.org

Meltios bilder var väldigt rörande men jag kunde inte ens titta på hälften eftersom klumpen i halsen kändes allt för stor och ögonen lite för fuktiga efter den första bildserien. Meltio berättade att hans mål är att folk ska må så fittigt skit efter att ha sett hans fotoreportage. Det lyckades han verkligen med, jag tror att alla måde illa efteråt. Jag förstår inte hur Meltio klarar av att se allt.

Bilderna bekräftade en känsla jag haft redan länge: människor är monster. Vi bara förstör allting. Vi har en fin värld till förfogande och vi bara förstör den. Vi har skapat så mycket ondska.

Jag började också hata vapen ännu mer. Jag förstår inte hur någon frivilligt lär sig att använda ett vapen för att skada en annan människa. Jag mår illa.

edit. Började nu fundera på att jag ända lyssnar på en hel del musik som handlar om vapen och tycker inte det är så farligt. Kanske det beror på att det inte är påriktigt. Hmm. Lite paradoxal är jag ändå.

Clap Your Hands Say Yeah - Details of the War

 

Publicerad 02.02.2013 kl. 14:02

Words So Leisured

Den här veckan har produktionsperioden och där med även Smocka kickat igång ordentligt. Vi j-studerande talar typ inte om något annat än teckenmängder, kolumner, spalter, deadlines, arbetsturer och kaffe under de kommande veckorna.

Nu har dagar gått ut på att sitta i skolan framför Indesign för att pussla ihop en tidning. Tre av fyra dagar har jag haft över 12 timmars dagar på grund av föreläsningar på förmiddagen och layout-tur från och med klockan 14. Det har varit väldigt tungt och jag har stupat i säng genast när jag kommit innanför dörren. På tisdag satt vi layoutare i skolan till halv tolv för att få tidningen färdig. Förhoppningsvis kommer vi hem lite tidigare idag.



Fredag är en väldigt välkommen dag. Då blir det nämligen seminarium om bildjournalistik (andra än sockommare är hjärtligt välkomna att lyssna på bland annat fotografen Niklas Meltio) och efter det blir det Studentbladets releasefest och j-fest. En perfekt avslutning på en tung vecka. Nästa vecka blir dock ännu tyngre: då ska jag nämligen leka någonslags producent för webben. Hatar ansvar.

Franz Ferdinand - Words So Leisured
Publicerad 31.01.2013 kl. 14:03

My chain hits my chest

Skulle tillbringa lördagskvällen på Nya studenthuset men ganska strax efter sitsen hittade jag mig själv på Nokia Factory och Hang the DJ (min tipaton gäller inte sitsar, krhm). I handen hade jag en dubbelt så dyr cider som på Nypolen och inte ens faktumet att det var en Happy Joe tröstade min börs. Men det var ändå riktigt riktigt kul. Hang the DJ vinner för det mesta till exempel Ladi där man alltid ser samma tråkiga fejs och alla är typ 16 år (eller så är det jag som har blivit gammal).

Debuterade den blåa saken (fick höra att jag ser ut som Batman och en flygekorre) och den kommer definitivt att bli en favorit.



På Nokia Factory sprang vi mellan dansgolv och soffor och fuldansade till bland annat Azealia Banks, M.I.A (slog min hand i ett bord av misstag), The Knife, Daft Punk och The Smiths förstås. Under kvällens lopp låste vi in oss i en städskrubb och drack cider från studiefesten och poserade med en halvt översvämmand vessabytta (varför kan man fråga sig i dag). Jag fick också leka en man då jag smög in på killarnas toalett för att undvika långa köer till tjejernas toalett (köerna kan bero på att det är discoljus i båsen, vi är ju lätt distraherade etc.). Först var killarna lite skeptiska, men en av dem tyckte jag hade ett stort adamsäpple (??). Till sist blev de övertygade när jag berättade att jag älskar "bissee ja pilluu". Score för korta vessaköer.

M.I.A - Bad Girls
Publicerad 28.01.2013 kl. 23:48

You asked me to stay



Är inte helt övertygad, gillar inte alls falsetten eller vad det ska föreställa. Resten av låten är ganska bra förutom den otroligt irriterande refrängen. Blir möjligen van med den så småningom.

Det här kan bli en liten hit på dansgolven, det är ju ändå frågan om The Strokes. Killarna har ett album på kommande i år och det ska bli intressant att se vad de kokat ihop.
Publicerad 25.01.2013 kl. 22:33

Det snurrar i min skalle

Publicerad 25.01.2013 kl. 21:10

It's full of fire



The Knifes nya singel bekräftar att våren och sommaren kommer att ha en sjuhelsikes soundtrack.

// edit. Jaha så är det roliga slut. Låten finns antagligen någonstans i internetets djup. Som tur kommer singeln ut nästa vecka!
Publicerad 24.01.2013 kl. 22:15

Bowls

I går var jag och ungefär hälften av min eminenta klass och bowla.





Jag blev tredje. Av fyra spelare som spelade på samma bana. Nina vann eftersom hon hade smygövat.


Men jag vann Mikael. Endast i bowling dock, i skoväg vann han med 11 nummer.

Caribou - Bowls
Publicerad 24.01.2013 kl. 18:08

Yeah oh my gosh!

I går evakuerades skolan. Vi trodde det var brandalarmet som gick men fick senare veta att det bara var Skrillex som hade keikka.


Passionweiss.

Skrillex - Scary Monsters And Nice Sprites
(jag länkar inte till Skrillex som protest mot den hemskhet och ondska han har framkallat i vår värld.)
Publicerad 24.01.2013 kl. 15:05

You heal my wounds and dry my tears

The Knife! Azelia! Of Monsters and Men! Solange! Karri Koira! Mykki Blanco!

Släppte ett litet tjut när jag såg Flows första artister.



The Knife var kanske inte den största överraskningen, men ändå den bästa nyheten. De släpper ju ett nytt album och det har gått många rykten. Solange var en ganska självklar bokning efter att det blev klart att hon spelar på Way Out West. Karri Koira är ju en obligatorisk artist på precis allting. Mykki Blanco var en liten överraskning eftersom hen spelade alldeles just i Helsingfors, men hen är också ganska hajpad och intressant så det blir ju nog publik ändå.

The Knife på öppningskonserten bekräftar nog att Daft Punk, som det gått rykten om, inte kommer till Södervik i år. Tvivlar starkt på att de skulle uppträda på en "vanlig" festivaldag eftersom de är så stora.

Har haft biljetten i fickan sedan jul så det blir ett kärt återseende med Södervik i augusti. Ett av årets höjpunkter, nu för femte året i rad.

The Knife - Marble House
Publicerad 22.01.2013 kl. 17:55

My self-esteem, shit, could be measured in centimeters



Creds till onethirdfwd för att ha satt upp låten på sin blogg där jag hörde den första gången.
Publicerad 21.01.2013 kl. 18:01

Clean Sweep

Istället för att dansa och dricka rommikola kan man göra följande:
  • besöka Ikea
  • måla hyllor
  • frysa ihjäl på vägen till butiken
  • städa badrummet och jora lite medan Kultabassokerho spelar i bakgrunden.
  • rengöra kylskåpet
  • rengöra ugnen och spisen
  • dofta på doftljus
  • säkerhetskopiera bilder
  • äta hemlagad isglass (som inte var så god)
  • skriva musikkolumn och jora mycket medan Lauantaidisko spelar i bakgrunden.

Städning har alltså varit veckoslutets tema, men det känns nu så bra att få se på en städig lägenhet. Man blir liksom gladare och mer rofull. Passar mig.

Röyksopp - Clean Sweap

Publicerad 19.01.2013 kl. 20:58

Nightmusic

Har bestämt mig för att inte köpa något onödigt nu i januari.

Som tur kan Grimes klassas som en absolut förnödenhet.


Konvolutet till Visions är ett av mina absoluta favoriter för tillfället.

Grimes - Nightmusic
Publicerad 18.01.2013 kl. 22:43

When you're all alone, we become your home



När jag hör Dance With Somebody tänker jag alltid på den gången för flera år sedan då allt var nytt och spännande och jag inte ännu blivit så bitter och cynisk som jag är idag. Klockan var tre på discogolvet och bredvid mig dansade en kille med den finaste hatten men jag fick aldrig sagt det eftersom jag var så blyg. Tillslut var jag tvungen att dansa hemåt. Jag ångrade det i flera dagar efteråt. Man kunde tro att jag den kvällen lärde mig att säga det jag vill, men nej. Än idag förblir en hel del osagt.

Konstigt att den här minnesbilden aldrig flutit iväg utan hålls kvar i mitt proppfyllda huvud.

Dance With Somebody är nog en av de bästa discolåtarna. Den väcker så många minnen om perfekta utekvällar som bestod av enbart skratt och glädje, aldrig tårar och ångest.

Mando Diao - Dance With Somebody
Publicerad 17.01.2013 kl. 20:07
22 år. Studerande. Musikknarkare.

Senaste kommentarer

05.12, 22:23Dagens stulna lista av Daniel
15.11, 23:04Där piller bringar glädje av luna
11.08, 23:14Positivus festival 2013 av P Å L